Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Bakom, men klufven midt itu; Kaftanen, som var
sönderskuren, Sken blodröd lik en morgonsky, Som
bådar uppror i naturen, Förr än det skymmer öfver by;
Och qvist och buske var belastad Med slarfvor af hans
palampore; Och med oräkneliga sår Låg Hassan sjelf, på
ryggen kastad, Och såg ur brustet öga på Sin fiende,
liksom ändå Hans hat ej rigtigt slockna hunnit Med
sjelfva lifvet soin förbrunnit; Och lutad öfver honom
stod Hans ovän än i vredesmod.
»Ja! Leila slumrar, hon, i hafven, Men rödare fick
denne grafven, Och det är hon, som styrt min arm I dag
mot denfie nidings barm. Der ropade han på den lede
Profetens hjelp emot min vrede Och skrek på Allah -
men hans skri For ohörclt, obemärkt förbi. När de
för Leila kunde blunda, Ni hedna dårar, mena ni Det
skulle gå er annorlunda? Jag passat tiden, finner du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
