Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Den du har smekt och älskat mest, Sin fader drömmande
välsigna, Ett ord, för hvilket du skall digna Och
ändock nödgas hålla på, Tills kinderna sin lifsfärg
mista Och tills det stelnar i det sista En hinna öfver
ögats blå; Hvarefter du skall flätan rycka Ifrån den
armas hufvud ock, Från hvilket förr en enda lock Blef
underpanten på din lycka, Men nu ett gräsligt vittne
bär Hur fruktansvärd din vånda är! Och drypande kring
mun och tänder Af blod ur dina egna länder Du se’ii
till grafven tassa kan Och der med gouler bittert
rasa, Till dess de vända sig med fasa Ifrån sin egen
öfverman.
»Hvad heter den der munken? Redan På kusten af mitt
fosterland Jag sett hans drag för länge sedan Då han
till häst, med knuten hand, Kom sprängande på ödslig
strand Sa fort en kamp förmår att skena. Det var
blott en gång - men jag såg Den grämelse på pannan låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
