Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Uti vår gyllne ungdoms tider, Jag stammande välsignade
Hans namn förr än jag dignade, Fast den till ingen
nytta länder Den förbön, som förbrytarn sänder. Jag
ber ej att han är mig blid, Nog lemnar han mitt namn
i frid, Och ryktet - kommer det mig vid? Och icke ber
jag honom heller Att han sig kall och liknöjd ställer;
Hvad anstår mer en broders bår Än denna manligt varma
tår, Sorn vänskapen deröfver fäller? Men denna ring,
som sjelf han gett Ät mig, ber jag du återställer,
Förtälj då - hvad du här har sett! En falnad kropp,
ett brutet sinne, Der lidelserna stormat inne, Ett
visset lof, som inom kort Af sorgens höstvind sopas
bort.
»Säg icke mig det var en villa, Nej, fader, nej,
då gör du illa! Den sofver, den, som drömma kan, Jag
låg och ville bara gråta, Men fick ej mina ögon våta,
Ty, liksom nu, min hjerna brann; Eri enda tår, ja,
en allenast, Som något nytt och ljufligt genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
