Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och öfvar på den råaste ett tryck,
Som bländar, leder, isar i ett ryck?
Men hvadan denna magt, som de förtryta,
Hans vilda skaror, men ej våga bryta,
Som gör att de fördrag med honom haft?
Det är den öfverlägsna andens kraft,
Med lycka parad: denna konst att verka
Med andras armar opåtaldt och fritt
Och, utan att de någonting förmärka,
Af deras bragder göra allt till sitt.
Det är så verldens gång, och skall förblifva,
Att många sträfva för en endas skull,
Men ej bör den, som släpar, derför kifva
Med den, som tar af rofvet famnen full;
I fall de gyllne länkarne han vägde,
Hur liten tyngd hans egen börda egde!
Skildt från de gamles hjeltetyp — som var
I handling djefvul, men en gud i hållning —
Har Conrads yttre intet af förtrollning,
Om ej den blick af eld, som underbar
Inunder mörka ögonbågar far.
Gestalten, kraftig, lyfter sig behagligt
Till höjden endast af en vanlig man,
Men den, som närmare ser efter, kan
Få syn på mycket långt ifrån alldagligt,
Man ser en art af fastare natur
Och tvingas medge det, man vet ej hur.
Hans hy är brynt och svarta lockar hölja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
