Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På kärleken, men blott till striden traktar.
Hur kan det hjertat, med sin ömhet, hur
Så kämpa mot sin ädlare natur?»
»Hur, frågar du? Det länge sargadt lemnats;
Som mask förtrampadt, det som huggorm hämnats,
Nu intet — utom dig — på jord det har
Och knappt en skymt af nåd der oppe qvar.
Den kärlek jag för dig i hjertat gömmer
Är hopväxt med det menskohat du dömer,
Jag måste sluta älska dig, förr än
Jag menniskorna älska kan igen.
Var trygg; ty hvad jag hittills fått erfara
Skall nog allt framgent mig åt dig bevara;
Och nu — bemanna dig — jag måste bort
I qväll — men vår skilsmessa skall bli kort.»
»Du måste bort! — Var det ej det jag anat!
Så löser sig den drömbild som jag danat!
I qväll? Det är ej möjligt. Kom i håg
Att barken nyss har ankrat, som du såg,
Hans make fattas än, och hans besättning
Behöfver hvila efter gjord förrättning.
Du retas med min svaghet visst, du vill
Stålsätta min natur, om det står till;
Men, Conrad, om min ångest du behjertar,
Ditt narri roar mindre, än det smärtar.
Nej kom, min älskling, kom och dela här
Den måltid, som jag lagat egenhändigt
Och haft min glädje åt! Ett lätt besvär
Att duka fram för den, som fastar ständigt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
