Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och flottans brand i synen honom slog —
Han slet sitt skägg och sig ur striden drog.
Till haremsporten trängde re’n pirater,
Att längre bida varit gifven död,
Der sträcktes vapen med ödmjuka later —
Förgäfves — blodet rann i öfverflöd!
Af Conrad vägledd, som i hornet stötte,
Sjöröfvarskaran honom återfann
Der rosslingar och böner om hvar ann
Fulltygade hur han sitt handtverk skötte:
Och jubel vardt det, då man såg han stod
En retad tiger, frossande i blod!
Dock blef det icke tid till mycken helsning —
»Allt väl — men Seyd i flykten sökt sin frälsning —
Åtskilligt gjorts — men mera göras får —
På sjön det brinner — staden återstår.»
Man fick sig facklor qvickt och tände huset
Från port till minaret, i segerruset.
En dyster fröjd i Conrads öga brann,
Men snabbt vid några qvinnoskrik försvann:
Det klang som själaringning i ett öra,
Som stridens jemmer aldrig kunde röra.
»Framåt — men hvarje qvinna gånge fri,
Betänken, vi ha qvinnor, äfven vi,
På dem en gång, så kära för oss alla,
Skall ringaste missgerning återfalla;
Det är mot männer blott som vi få slåss,
Att hjelplösheten skona höfves oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
