Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och att det fans så mycket höfviskt i
Korsarens, mot i Seyds galanteri.
När Seyd var ömt förbindlig, var det nära
Som om han trott han gjort Gulnare en ära,
Korsaren bjöd sin tjenst som med en bön
Och som en skyldighet mot hennes kön.
»Det passar ej — det är en dårskap bara
Att önska sig; men kärt det skulle vara
Se honom åter endast för att ömt
Få tacka honom för — hvad jag har glömt —
Det lif, som paschan underlät försvara!»
Och honom såg hon, hvarest dödar än
De lyckligare gingo att hugsvala.
Från truppen skild, i handgemäng igen
Med folk, som hvarje steg fick dyrt betala,
Föll Conrad blödande och fördes bort
Att gälda sina synder inom kort,
Till lifvet skonad att försmäkta, medan
Man öfvertänkte pinomedel redan
Och stämde blodets ström, som skulle röd
Förrinna droppe efter droppe sedan,
Ty paschan ville frossa af hans nöd
Och långt uttänjda dödskamp — utan död!
Är detta han, som blott behöfde vinka
För att bli åtlydd nyss? Ja, det är han,
Afväpnad, men för käck ändå att blinka,
Blott ledsen åt att han ej döden fann.
Han fått för lätta sår och skulle velat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
