Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vetskapen om att hatet gnuggar händer,
När sakens utgång till vår tuktan länder:
Ett tomt förgånget, och ett efteråt
Som man ej hinner skönja, om det vänder
Till himmel eller helvete vår stråt:
Ord, tankar, gerningar, i tysthet gömda
Till denna stund, men aldrig helt förglömda:
Små afsteg, som man tyckt ett lappri blott,
Men som nu växa allihop till brott:
Förnimmelsen af skuld, som dold har legat,
Men frätt omkring sig dock, fastän man tegat:
Allt, allt hvad man med fruktansvärdt förstår
I detta benhus, som vi kalla hjerta,
Aftäcker sig, till blygd och harm och smärta,
Till dess vårt högmod samvetsspegeln får
Uti sitt våld — och den i bitar slår.
Allt kan det skyla, liksom modet trotsa,
Men fåfängt liknöjdhet för döden låtsa.
Dock — hvilken roll man dervid återger,
Ej tillhör priset honom, som beträdes
Med stora ord, och dock inom sig rädes,
Men den, som döden stum i ögat ser,
Den tanken väpnat har för alla lägen
Och som — skall mötet ske — går halfva vägen.
Uti det högtbelägna hvalfvets natt
I högsta tornet Conrad fjettrad satt,
Ty sedan slottet brann blef detta näste
Åt paschan häkte, residens och fäste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
