Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men i en kraft, som detta utslag fäller:
»Då ingenting att älska mer du har,
Så har du intet mer att rädas heller.»
Det är som yrseln, som ur feberns brand
En onaturlig styrka får ibland.
»Er tystnad har på förhand mig förvissat
Om — ej ett ord nu — jag har redan gissat —
En enda fråga blott — i fall jag kan
Få fram den — svara fort — hvar ligger han?»
»Det vet man ej. Med nöd vi flytt om sider.
Men en kamrat, som Conrads död bestrider,
Såg honom sårad — men vid lif ändå.»
Hon hörde icke mer. Det led till slutet,
Ty både blod och tankar trängde på
Och hennes motstånd blef på en gång brutet.
Hon föll — och hafvet skulle kan ske snart
Ryckt henne från en graf af annan art,
Om dessa grofva händer, men så varma,
Ej medlidsamt fått fatt uti den arma,
Saltvatten stänkt på de liflösa drag,
Rest henne upp och hållit säkert tag,
Väckt hennes tärnor, som i slummer lågo
Och nu med sorg den bleka hamnen sågo, —
Till dess Anselmo måste ha rapport,
Knapphändig nog, då segern var så kort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
