Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
17.
Det kände Conrad ock. Han afsky bar
För denna gerning, som ej stod att tvätta
Med några tårar bort, men som med rätta
Till domen häftade vid henne qvar;
Men gjordt var gjordt, och, hvad hon också brutit^
För hans skull dolken drogs och blodet flutit
Och för hans frihet, ej för egen del,
Hon både jord och himmel satt på spel.
Han vände sig till den svartögda qvinnan,
Men hon såg ned försynt. Der stod slafvinnan
Förändrad, undergifven, qvinligt vek
Och med en färg, som gradvis vardt så blek.
Att allt som fans af rodnad var den röda
Blodfläcken efter Seyd, den redan döda!
Nu tog han hennes hand - en hand så späd,
Ändock hon kunde vara hårdhänd med -
Men denna darrade och kom tillika
Hans hand att skälfva och hans röst att svika,
»Gulnare!» - hon svarade ej - »min Gulnare!»
Nu såg hon upp med ögonkast, med varma,
Nu sjönk hon till hans öppna famn, den arma,
Och om han nekat henne hvila der,
Han varit mer än menska, eller mindre:
Men Conrad lydde rösten i sitt inre
Och kan ske, om han ej en aning sport,
Hans sista dygd de andra sällskap gjort.
O nej! Medora sjelf sin älskling unnat
Den lätta pant han tog, mot hvad han kunnatr
Hans första trohetsbrott, en flygtig kyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
