Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Då bröt ett sorl ur hans gemak, ett dämpadt - Ett
ljud - en röst - ett rop - ett ångestskri! Ett gällt
och uttärijdt rop - så vardt det stilla! Var detta
anskri kan ske blott en villa? Upp folket sprang,
en uppskrämdt dristig rad, Och rusade dit ropet hörts
å stad Med ljus i hand, som knappt man tända hunnit,
Och allt hvad man af svärd i brådskan funnit.
13.
Kall som det marmorgolf han fallit på,
Blek som det månsken, som belyste dragen,
Låg Lara der - och klingan likaså,
Ur skidan halfvägs, som till anfall, tagen;
Slagfärdig än i sista stund han var,
Ty trotset satt på rynkad panna qvar.
Så stel han låg, var läppen genomandad
Af bersekslust ännu, med fasa blandad,
Det var som om ett hot man tyst förnam,
Eri vild utmaning, som ej hunnit fram.
Hans öga half släckt var, dock låg der inne
Ett dvallikt uttryck qvar af fäktarsinne,
Som ofta var hans vakna typ och som
I fruktansvärd förstelning slagit oin.
Man lyfte honom; - hör, han andas redan
Och kindens rodnad återkommer sedan;
Hans läpp blir röd; hans öga, glasigt än,
Begynner rulla skumt och vildt igen;
Hans lemmar skälfva smått; men hvad han säger
Med, modersmålet ingen frändskap eger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
