Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Och kristlig kärlek gerna hoppas vill Att det ej Lara
var, som här slog till.
25.
Och Kaled - Lara - Ezzelin - de trenne Ha af trädt
utan ens en minnessten! Den stackars Kaled - nu fick
ingen henne Ifrån der Lara hvilar sina ben. Det var
så späkt nu, detta käcka hjerta, Att knappt hon grät
och klagade sin smärta; Blott om med vänligt våld
man henne bar Från platsen, der hon mente Lara var,
Sågs ögat gnistra på den unga qvinnan Som när man
ryckt en unge från tigrinnan; Men fick hon bli der,
jollrade hon ömt Med något luftigt väsen, som hon
drömt, Ett sådant sorgen skapar alla dagar Och yppar
sina suckar för, och klagar. Hon ville sitta under
samma trän, Der hon hans hufvud haft i sina knän,
Och i den ställning hon såg honörn falla Hans ord
och blick och kramning återkalla. Sitt svarta hår,
som hon klippt af sig, tog Hon ur sin barm ibland
och sorgligt log Och tryckte det mot marken se’n,
den lilla, Som om det vore blod hon skulle stilla;
Så talte hon och tyckte sig få svar, Sprang upp,
som om en vålnad synlig var, Och bad sin älskling
vara snabb på foten;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
