Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belägringen af Korinth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Och tung din dorn, men ännu tyngre Ditt samvete i
evighet.» Och Alp såg nu der uppe fara Det tecknet,
som hon talte om, Men af en gränslös stolthet bara
Han icke till besinning kom; Den första lidelsen var
floden, Som ryckte med sig återstoden. Jlan tigga
nåd, han blifva skrämd, Och af en flicka, knappast
redig! Han, förorättad af Venedig, Nu lofva afstå
från sin hämnd! Nej, vore denna stund hans sista Och
molnet åskfyldt-låt det brista!
Begrundande och allvarsam
Såg han hur molnet åkte fram;
Det for förbi: och från det höga
Sken månen klar uti hans öga.
»Nej, komme hvad som komma kan,
- Han sade - så står här en man!
En vide böjes utan fara
Och reser upp sig likadan,
Men eken den kan brytas bara.
Allt hvad Venedig heter nu
Ar mig förhatligt, utom - du,
Och du skall utan fruktan vara!»
Han såg sig om - men då
Fans bara det blocket hon suttit på.
Hvad! Hade hon sjunkit, i luften förrunnit?
Det såg han ej -*. viste ej - allt försvunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
