Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parisina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Ja, Hugos, - sonen utaf henne Som haft hans kärlek -
det var denne Hans olycksbarn från unga dar, Då falsk
han mot Bianca var, Som aldrig hann till bröllopsdagen
Och i sin tillit blef bedragen.
7.
Han drog sin dolk, men stötte den I skidan, innan
han sett udden - Sitt lif hon visst förverkat, men
Han hade icke hjerta än Att döda den, som låg på
kudden Så skön - och log - och sof igen Och drömde
lugn och omedveten: Han stirrade på henne blott,
Men så att, om hon vakna fått, Hon somnat in för
evigheten - Och lampan sken emellanåt På prinsens
panna, som var våt. Hon låg så tyst och bara drömde,
Då han till döden henne dömde.
När dagen kom så sökte han Och all sin sorg besannad
fann: Hur de mot honom handlat skändligt Och hur hans
sår var djupt, oändligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
