Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parisina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Snart hade öfverstrålat ditt.
Och detta som mitt eget.
Jag bar ett svärd - och jag har mod,
Du skulle sett min hjelmkam skina
På fältet väl så högt som dina
Anherrars af ett furstligt blod;
Ty icke alltid hoppar adeln
Med bästa sporrarne i sadeln,
Och inina hjelpte mig förbi
De högvälbornaste, de bäste,
Hvar helst jag hörde detta skri:
))Framåt för segern och för Este!»
Ej tar jag brottet i försvar
Och ber dig ej om några dar
Utaf en tid, som ändock rullar
På sistone på våra kullar; -
En yrsel, såsom min förut,
Den fick och måste ta ett slut.
Men fast plebejen vid mig lådde
Och fast durchlauchtigst du försmådde
Din egen son, ser man likväl
Min faders anletsdrag i mina,
Och dessa dragen äro dina,
Och på dig ensam brås - min själ:
På dig - mitt otämjbara sinne -
På dig - nej, håll din vrede inne! -
På dig det enda arf jag haft,
Min hetsighet, inin muskelkraft -
Du gaf mig icke lifvet ensamt,
Nej, allting som vi ha gemensamt,
Och i en son du plikta fått,
1 8
C. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. III.
1O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
