Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parisina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Och ett marteradt hjerta, som
Ej ville låta bli att döma
Och som ej heller kunde glömma,
Och när det frös i hop som bäst
På djupet stormade som mest;
Ty när om vintern vattnet stannat,
Är det blott ytan isen når,
Men strömmen, som på djupet går,
Den rinner än - och kan ej annat.
Ett slutet bref hans sinne var,
Dock låg naturinstinkten qvar,
Som aldrig tystnar, huru länge
Vi tårarne till baka tränge,
De hjertevatten, hvilka vi
Bemöda oss att stämma i,
Men som ej torka, utan välla
Till baka till sin första källa
Och der på egen grund igen
Kristalliskt ligga qvar och rufva,
Osedda, o f rambrustna än
Och derför ännu mera ljufva.
Med minnet af det arma par, Som hade lemnat jorden
redan, Och utan magt att fylla sedan Det svalg, som
hans förtviflan var, Och utan hopp att döden torde
Förena honom med de tu, Om också i den tro ännu Att
han förfarit som han borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
