Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fången på Chillon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
Och likaså de andra tvenne. Den yngste grämde mig
likväl. Han, som var far mins lif och själ För moderns
panna, ack, den höga, Och hennes himmelsblåa öga;
Och tungt det var att se, må tro, En sådan sparf i
sådant bo; Ty han var skön som sjelfva dagen, - När
dagen skön framför mig låg, Som för en ungörn, stadd
på tåg - Som en polardag med behagen Af solljus dygnet
om alltjemt Det sommaren emot sig stämt, Som der ej
går till sängs på fältet, Det solens barn med snö
i bältet - Så klar, så strålande han var Och syntes
jemt af glädje tindra; Han tårar blott för andra bar,
Men de som källdropp kunde glindra, I fall han ej
förmådde lindra Hvad honom in i själen skar.
Och lika guldren var den äldre, Men skapad för
tornejen heldre; Högvuxen, stark och oförskräckt
Han mött en verld i vapen käckt Och stupat främst
med fröjd och ära Men kedjor talte han ej bära. Af
slamret blef hans lynne bräckt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
