Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mazeppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Hur gifven än förlusten var.
En blixtsnabb tanke till mig sade,
En följd af hennes rörelse,
Att något i sitt skick hon hade
Som lofvade bönhörelse -
Och mina ord begynte strömma,
Fast utan allsköns sammanhang;
Låt vara det var bjellerklang,
Allt nog, hon hörde på, den ömma,
Och den der en gång lyssna vill,
Den lyssnar gerna en gång till;
Hon är ej iskall, om det gäller,
Och ett nej skrämmer ingen heller.
7.
))Jag brann och hon sig öfverlät. Man påstår,
att ers majestät Har aldrig känt en dylik koller;
I så fall gör jag vägen rät Och ni skall slippa
höra pjoller. Det är ej allom gifvet, det, Att tygla
lifliga passioner, An mindre, som ers majestät, Sig
sjelf regera och nationer. Jag är en furste - eller
var - Som kunde tusental bevinga, Om det så rakt mot
döden bar, Men aldrig rätt mig sjelf betvinga. Nå,
lika godt, ers majestät! Jag brann och hon sig
öfverlät;
?. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. III.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
