Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mazeppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dess tinnar remnade med brak,
Och tornen såg jag lustigt brinna
Och blyet som ett slagregn rinna
I forsar från förkolnadt tak,
Der hämnden högg sig hål i mak.
Men litet tänkte man kan hända
När, för att låta gå på tok,
Man mig som på en ljungeld vrok,
Att pojken skulle återvända
I tio tusen hästars midt
Och tacka grefven för sin ridt.
Ett spratt rätt elakt de mig spelte,
När de mig snörde fast på rygg
På hästen, som var vild och skygg,
Men jag qvittens åt alla delte;
Ty tiden jemnar allt ändå,
Och om man bara passar på
Man ingen mensklig magt skall finna,
Den hämden ej till slut kan hinna,
I fall man ej förlåtit då,
Men passar hugg och vet att vänta
Samt har en orätt att förränta.
11.
»Vi foro af, min häst och jag,
På vindens vingar oförtrutet
Och fingo bruten bygd på slutet
Bakom oss innan ljusan dag;
Vi jagade å stad förfärligt,
Som meteorer nära på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
