Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruden från Abydos, en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
Jag faststält hennes öde redan; Men sqvallra ej;
hon lära skall Sin pligt af mig i detta fall!»
»Jag lyder, pascha!» Detta bara Är allt hvad
slafven får förklara, Som just är i begrepp att gå, Då
Selim skyndar sig att svara Och med en bugning eller
två Och sänkta ögon likaså Blir stående för paschans
säte; Ty turken förr sig stycka läte Än dristade att
sitta ner, Der han sin far inför sig ser.
»Min syster får du icke banna
Och ej din svarte slaf, min far!
Ty på mitt hufvud bör det stanna
Ditt misshag, om det orätt var.
I glans sprang dagen upp, den rena,
Och hyem det var, sorn tog sin blund,
Ej var det jag. Men att allena
Se fägringen i skog och sund
Och ej få svar ifrån en frände
På hvad jag tänkte allt och kände,
Det varit tungt: och ensamhet
Är minst min sak, som du nog vet.
I stället jag Zuleika väckte,
Och som ditt harems tröga lås
Lätt springer upp för mig, förstås,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
