Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruden från Abydos, en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Hvad återstod för slafven då?
Att hämnas mordet, när det skedde?
Att taga barnet i försvar?
Han till det sista sig beredde.
Och bäst han yfdes nu, din far,
När ingen fiende fans qvar
Och hvarje vän bedragen var,
Mig, stackars barn, vår Harun ledde
För paschans port, och var rätt glad
Att få det skydd, hvarom han bad.
Min börd man undanhöll försigtigt
En hvar, och mig kan hända mest,
Helst det för Giaffirs lugn var vigtigt,
Ifrån Rumelien dernäst
Vi drogo hit, till dessa stränder
Långt bort från våra Donauländer,
Med Harun, som var invigd i
Förtroendet, men också tyckte
Att tystnaden som kedjor tryckte,
Från hvilka helst man gör sig fri,
Och derför bindeln från mig ryckte:
Så kunna väl missgerningsmän
Ett verktyg ha - men ingen vän.
17.
))Nog låter detta allt förskräckligt,
Men det är ej ännu tillräckligt,
Och om du såras tusenfaldt,
Så får jag dock bekänna allt.
Den drägt, som skrämt dig, har jag burit
C. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. III.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
