Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruden från Abydos, en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Och der han rusar fram till målet Så bryter skenet sig
mot stålet. Sist kommer Giaffir, svingande Sin sabel
vildt, och springande I sin förbittring öfvermåttan -
Skall Selim få sin graf i grottan?
23.
Han stod der trygg. »Gif mig en kyss
- Den sista - ty mitt lif det gäller -
Om ej mitt folk, som varit nyss
I trakten, hör när skottet smäller.
De äro få - men lika godt -
Det kostar att försöka blott.»
Ung Selim sig i dörren stälde
Och vida kring pistolen skrälde;
Zuleika rörde ej ett drag,
Men stod som träffad utaf slag.
»De ha ej hört mig; och låt vara
De böjde årorna som ro,
De hunne bara se mig dö,
Ty smällen vägledt Giaffirs skara!
Välan, min faders scimitar,
En ojemn strid du för dig har!
Farväl, Zuleika! - Sök att vara
Fördold der innanföre, du,
Ty finge Giaffir se dig nu,
Så stegrades hans ilska bara,
Och svärd och kula kunde här
I misshugg snudda dig för när.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
