Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruden från Abydos, en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
Med ständigt grönt, fast qvist och blad
En pregel af ett svårmod bära,
Som kommer hopplös kärlek nära;
Der ute fins en liten prick,
Som blommar hvarje ögonblick -
En daglig ros, en ensam blifven,
Så blek, så mild, så undergifven
Som om förtviflan satt den dit,
Så hvit, så späd, som skulle vestan
Vid första vingslag kunna nästan
Strö den i luften bit för bit.
Men huru storm i stjelken rycker
Och hårda händer likaså,
Så står hon morgonen derpå
Ändå i blomning, som man tycker!
Hon står visst under andehägn
Och vattnas med ett himmelskt regn;
Och Helles barn med skäl förmena,
Att hon ej är af jord allena,
Då ingenting den svaga bräckt,
Som blommar fri och obetäckt
Och utan sol åt sina knoppar
Och utan att ett vårregn droppar.
Osynlig sjunger tätt invid
En fogel under nattens frid;
Man käft ej se hans fina vingar,
Men ljuft, som huris harpor, klingar
Hvar enda ton, som han slår an.
Det vore bulbul, kunde han
Så ömt, så innerligen röra;
Ty får man den musiken höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
