Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
gen den nu gör lycka eller ej, så har jag
ingenting att beklaga mig öfver hvad allmänheten
beträffar. Jag står i mycket större förbindelse hos
berättelsen sjelf, än jag någonsin kan göra hos
den inflytelserikaste läsare; ty den ryckte mina
tankar från verkligheten till inbillningens verld,
från sjelfviskt missnöje till lefvande erinring,
och försatte mig tillbaka i ett land, som står för
min själ i både de ljusaste och mörkaste, men alltid
lifligaste färger mitt minne eger.)) - Under följande
dag har skalden antecknat: ))Murray berättar, att
Croker frågat honom, hvarföre stycket heter Bruden
från Abydos. En besatt fråga att svara på: hon är
ingen brud; bara på vägen att bli. Min bock ligger
så godt som i öppen dag; men upptäckten kommer för
sent för att lända till rättelse. Jag har huggit
i sten, och jag rigtigt skäms öfver att icke vara
irländare.))
Tillägg af of ver s :n.
Känner du landet der myrt och cypresser Beteckna
hvad slägten af ålder begått? (s. 379).
Under sjelfva tryckningen gjorde Byron många tillägg,
uppgående till bortåt två hundra rader; och man skall
här, liksom i »Giaurn)), finna hurusom tilläggen kunna
räknas bland det förträffligaste, som skaldestycket
har att uppvisa. Inledningsraderna äro bland de nya
tillsatserna, och förmenas vara inspirerade af Goethes
sång: »Kennst du das Land wo die Citronen bltihn?))
Tillägg af öfvers:n.
För Sadis sång och Mejnuns sägen Vi tänkte ej på
återvägen (s. 382).
Sadi, Persiens moralskald. Mejnun och Leila,
österländin-garnes Romeo och Julia.
Tills jag af trummans döfva klang Fann tiden för din
divan inne (s. 382).
I Turkiet förkunnas soluppgång, middag och skymning
med trumslag.
Den lumpen af arabiskt tyg (s. 384).
Turkarne afsky araberne (som återgälda artigheten
hundrafalt), till och med i högre grad än de hata de
kristne.
Hvem har ej pröfvat huru svagt man målar
Med ord en gnista af det skönas strålar? (s. 385).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
