Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
»Rajahs» - alla de som betala kopfskatten, benämnd
))har-ratsch)).
Ja, ut till sjös, som flodens patriark (s. 412).
Denna, den första af alla resor (Noachs), är en af de
få, om hvilka museimännen visa sig ega någon kunskap.
Och eljest som tartar från mark till mark! (s. 412).
Arabernes, tartarernes och turkomanernes
kringströfvande lefnadssätt kan man få omständlig
reda på i hvilken resebeskrifning som helst
öfver Orienten. Att det har en egen retelse,
kan icke bestridas. En ung fransk renegat bekände
för Chateaubriand, att han aldrig fann sig allena
galopperande i öknen utan en känsla, som närmade sig
en outsäglig hänryckning.
Följ med, så jag blir lyckosam och stark, Och var
du löftets dufva åt min ark! (s. 413).
Hela detta ställe är ett af de tillägg Byron gjorde
under det han genomsåg sitt verk. Moore påpekar
med rätta dess mer än vanliga skönhet. - Tillägg af
öfversin.
På öarna derute står ett tjäll
I blom, som Aden på sin första qväll, (s. 413).
»Jannat al Aden)), den eviga boningen, museimännens
paradis.
Der handen, liksom för att hämnas,
Fast intet muskellif är qvar,
Med svallet än i höjden far
Och än med djupet jemnas. (s. 420).
))Då fregatten Salsette passerade Dardanellerna, såg
lord Byron liket af en karl, som blifvit’ affattad
genom dränkning, flytande upp och ned på det böljande
vattnet; och det gaf åt armarne en rörelse liksom
skulle de schasat undan en svärm sjöfoglar, som flaxat
hungriga omkring. Denna tilldragelse är målad med
fruktansvärd sanning.» Galt. - Tillägg af öfvers:n.
Och sörjt vid hans turban på stenen, (s. 421).
Det är endast på männens grafvar som en
turban inhugges
i stenen.
Och Osman hej har känt kan hända
Porr än hans resa är till ända
På långt håll re’n
Wullwulli tränga in till märg och ben? (s. 421).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
