Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
Och blott beundran återhåller skottet; Den gamla
vördnaden har rnera vigt I sista stund, än deras
brutna pligt; De öfverlemna dig, för att ej skölja
Sin själ med ens i blod, åt hafvets bölja.
5.
»Gör slupen klar!)) befalde främste man, Och
hvem är den ett inkast våga kan Mot upprorsandan,
då han uppgår, brodden, Till allas öfverraskning,
efter sådden? Med hatets brådska halas ner en slup,
En planka mellan sol och sältan djup, Med jemnt så
stort förråd, att hunger borde Tilländabringa hvad
ej våldet gjorde, Men så pass bröd och vatten, att
det var En eftergift från döden några dar, Och litet
segel, tågverk, och hvad mera Som hafvets eremiter
högt värdera, På trägen bön af dem, som hvar minut Sin
enda räddning sågo i barkassen; Och polens skälfvande
vasall till slut - Seglatsens själ - den känsliga
kompassen.
6.
Det var den nya chefens ändamål Att döfva sina
samvetsagg, men varligt Få skrämma upp de andra.
))Hej, en bål!)> Ett anfall af besinning vore farligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
