Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
Hur nyckfullt djupets magter sökte än Förgöra dem,
än läto dem igen Med söndrig år och brutna krafter
glida Mot strömmen, der de icke hunno vida; Och denna
törst, af feberlik natur, Som helsar som ett godt
den kalla skur, Som deras nakna lemmar öfvergjuter,
Och af ett nattligt störtregn rigtigt njuter, Och
samlar vätan in från duk och stång För att få fukta
gommen än en gång; Och deras flykt från stammar,
som ej unde Dem ens den gästfrihet som hafvet kunde;
Och hur de, lika vålnader, till slut Förtäljde faror,
sådana förut Knappt hafvets häfder uppenbara låtit
Och männer bleknat för och qvinnor gråtit.
10.
Vi lemna dem åt deras öde, som
Blef hämnadt genast det blef lagdt i dagen,
Då förolämpad manstukt uppskrämd kom
Och yrkade med eftertryck på lagen.
Vi följa upphofsmannen - som belog
En näpst befarad först från fjerran stränder -
Långt öfver hafvet, samma väg han tog.
Ännu en gång de satte kurs på länder,
Der man är fri som fogeln, och dem de
Som fogelfrie skulle återse.
Naturen och naturens gudom – qvinnan -
Bedårat dem der borta derför innan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
