Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
Som vinden, när han krusar insjön blott, Då friska
tillopp ned i djupet flyta Och göra spegeln slät på
bruten yta; Så kör ett jordskalf fram och plöjer opp
Den djupa ådran, trampar vågens topp, Och gör det
lefvande, det friöka vatten Till dy, som jäser dagen
om och natten. Skall det gå henne så? Förändring går
Som tätast just i menniskornas spår, Och vi gå under,
men som verldar falla, Att uppstå sist som ande öfver
alla.
8.
Än han? Ett blåögdt barn af öar, som
Man endast viste litet mera om,
En ljuslett ättling af Hebrideröar,
Der Pentland ryter mellan hvirfvelsjöar -
I vaggan lullad af orkanens dån,
Till kropp och själ en äkta stormens son.
På hafvet föll hans första blick, och sedan
Blef det hans hem i både ny och nedan,
Hans jettelike stallbror när han dref
Bland bergen, eller drömmande förblef,
Hans ungdoms ende Mentor, der på djupen
Han brottades med vind och våg i slupen.
Ett sorglöst ting, han växte utan tvång
Och ammades af saga och af sång,
Såg allt i ljust, men gaf sig ej, och stälde
Sig aldrig heller ledsen, om det gälde.
Stäld i Arabien, han skulle gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
