Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
Men, ankradt, ligga på den glatta ban Lugnt som ett
lejon, sofvande i värmen, Med små piroger kring sig,
liksom svärmen Af sommarbin, som surra kring dess
man.
11.
Den nya verlden åt den gamla sträckte
Sin bruna hand; och med förundran såg
Man på hvar ann, men denna undran väckte
Det hjertliga å ömse sidor låg.
Till mötes kommo solens söner ärligt
Och deras döttrar ännu mera kärligt.
Till slut fann mången sjögast öfverallt
Det sköna trifvas under brun gestalt,
Hon åter vid det bleka fäst sitt öga,
Det var så hvitt; der man ej sett det snöga !
Kapplöpningar och jagt till mörkaii qväll,
Ett vänligt hus och hem i hvarje tjäll,
Och krok och nät, kanoer under segel
På oceanens himmelsblåa spegel,
Der öar blänkte liksom stjernor fram;
En sömn, som efterträdde spring och glam,
Och palmens resliga dryad - som adlar
En stam, der Bacchuspilten växer stor -
Hög, så att knappast örnen högre bor
Än toppen, som beskuggar hennes dadlar;
Och kava, yam, och kokos - från det träd,
Som bjuder mjölk och frukt och skålar med -
Och dessa brödträd, som sin äring bära
På åkertegar, som ej känt en skära,
-C’. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. III.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
