Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Har tänkt, med blicken sänkt mot jorden, på Det dåliga
hos sig och hos sin like? Man eger ju naturen till
sitt rike Och har ju kärleken till tron också!
17.
Men upp steg Neuha, jemte Torquil. Qvällen
Sjönk öfver grottan skymmande: och hällen
I matta färger återstrimmade
Det guld från stjernehvalfvet glimmade.
Till hyddan, under en platan belägen,
Det letade sig långsamt återvägen,
Än tyst, än leende, som nejden var,
Det huldt förklarade, det unga par.
Och hafvet hördes knappast högre brusa
Än man får höra i en snäcka susa
Då, fjerran skild från djupet, utan tröst,
Det hafvets barn i sömnlös oro klagar
Och qvider efter amman och de dagar
Hon diade vid hennes breda bröst.
Och skogen slokade, till sömn benägen,
Och fogeln till sitt näste var på vägen,
Och blånad himlen flöt, ett fridens haf,
Som andakt kunde släcka törsten af.
18.
Tyst! Mellan palmerna ett läte skallar: Den
tonen är ej älskarens, då han Vid denna timme på sin
sköna kallar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
