Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
Kavajen, trasig ut- och innanvändigt,
Den trogna pipan, som höll eld beständigt,
Och ben, som girade, och så en käck
Matrosmin angaf mannen från ett däck.
Ett sammanviradt skynke, som i hörnen
Var slarfvigt knutet, han på hjessan bar,
Och som han slitit ut sitt enda par
(Ty mjuka buskar ha ock sina törnen),
Fick ett slags dålig matta tjena till
»Inexpressibles» nu. Det bruna skinnet,
Hans nakna hals och fötter, jemte linnet,
Beteckna kunde hvilken ras man vill;
Men europeiskt var hans gevär till bildning,
Två hemisferers räddning från förvildning,
På skuldror, krökta af ett lif om bord,
Men grofva som en galts, eri muskedunder
I remmen hängde, likasom der under
En huggare, för skida knappast gjord,
Som det såg ut. Och af pistoler bar
I bältet han ett kristligt äkta par
(På allvar sagdt: ty klickade den ena,
Så brunne nog den andra af allena);
Det, samt en bajonett, ej fullt så fri
För rost, som de i vapenkistan bli,
Var hans mundering, sådan just som natten
Hans skepnad såg, från vristen upp till hatten.
21.
»Nå väl, Ben Bunting», ropte Torquil (då Vår man i
sigte kom) - »hvad kan stå på?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
