Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
Af vattenfoglar, hvilka eko härmar, De fiskare i
fjädrar, som förstå Vid bröstet fostra sina nakna
små. På ena sidan utgör hela stranden En remsa bildad
af den gula sanden, Der sköldpaddsungen krälar ur
sitt skal Till sältan våg, till sin föräldrasal, En
ättelägg af detta vattenslägte, Som dagen fostrade
och solen kläckte. Det andra var en naken klippvägg
blott Trots någon, der en sjöman ångra fått, Att han
blef räddad undan vattenbrotten Och icke följt sin
skuta åt till botten. Den platsen valde Neuha till
beskärm Ät Torquil undan fiendernas svärm; Dessutom
fans en hemlighet gemensam Emellan dem, som flickan
viste ensam.
3.
Förr än de hunnit dit och skildes åt,
Lät flickan först sin egen roddarskara
Förstärka årorna i Christians båt.
Han gjorde inkast - men då log hon bara
Och pekade på bergets brant och bad
Med vänlig ifver: »skynda ni å stad
Och vare lyckan med er!» Ensam skulle
Hon veta råd för Torquil i sin julle.
Med nya krafter proan framåt bröt
Och lik ett stjernfall genom vattnet sköt,
Och fienden, som såg det, vände bogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
