Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
Och stodo de vid djupets dolda troner, I snäckor
blåsande, liksom tritoner? Befann sig Neuha hela
dagen om Hos sjöfrun, kammande, sitt hår, och låg det
Utefter vattnet, som man fordom såg det För vinden
strömmande, hvar flickan kom? Säg - eller sofvo begge
i det djupa, Dit oförskräckt de hoppat hufvudstupa?
6.
Ung Neuha sprang i sjön, och sedan han. Hon
sköt igenom vattnet qvick och smidig Som om de
varit skapta för hvar ann Och deras nära frändskap
ömsesidig. Elastisk rörde hon sig, lätt och vig, Och
hälen lemnade bakefter sig En strimma, blixtrande
liksom ett eget Ainfibiskt stål. Tätt efter kom
förteget, Men lika van att ströfva i den trakt,
Der dykarn falkar efter perleschakt, Ung Torquil,
nordsjöns skötebarn, och sökte Att följa samma väg
som flickan krökte. Först sköt hon utför - och kom
sedan opp - Strök så ur sina våta lockar skummet Samt
skrattade - och strax ett eko lopp Kring klipporna,
som inneslöto rummet De trängt till jordens kärna,
båda två, Der hvarken himmel lyste eller strå;
Men Neuha visade på grottan bara, Dit hafvet ensamt
bildade den klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
