Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
505
sista ö, der några tydliga spår förekomma efter
Christian och hans följeslagare.
Öfversm vill låta Mariner tala:
»På vestra kusten af Hungaön är en egen grotta,
som till och med vid lågt vatten har sin ingång
några fot under hafsytan, och för hvars upptäckt
man har att tacka en ung höfding, som dykte
efter en sköldpadda. För att få ett begrepp om
dess beskaffenhet, bör man föreställa sig en
urhålkad klippa af mer än sextio fots höjd öfver
vattenytan. Till denna urhålkning har man bara en
enda ingång, och den på sidan af klippan, några
fot under vattnet, som har sitt tillträde dit, så
att följaktligen grottans bas utgöres af sjelfva
hafvet. Finow och hans vänner fingo en eftermiddag
det infallet att dricka cava i grottan. Mariner var
icke närvarande då förslaget framstäldes, men kom
en stund derefter till stranden, och fick se den
ene unge höfdingen efter den andre hoppa i hafvet,
utan att komma upp igen. Förundrad frågade han
den siste, som just stod i begrepp att göra samma
resa, hvad de hade för sig? »Kom med», sade denne,
»så skall jag föra er dit ni aldrig varit förr,
och der Finow och hans höfdingar och matabuler nu
äro församlade.» Mariner, som antog det vara den
ryktbara grotta han förut hört talas om, gjorde sig
utan vidare omständigheter i ordning att följa sin
vägvisare. Denne hoppade i vattnet, och Mariner efter
honom. Vägledd af det sken, som återkastades från den
andres hälar, kom Mariner till öppningen på klippan,
sam åtta eller nio fot framåt, och befann sig då inne
i grottan. Knappt hade han kommit upp till vattenytan
igen, förr än han verkligen hörde rösterna af kungen
och hans vänner. Med ledning af vägvisaren klättrade
han upp på ett utsprång och satte sig ned. Ljuset,
som letade sig väg dit in, återkastades från bottnen
och lät föremålen temligen tydligt framträda, när
man varit der inne bort åt fem minuter-, åtminstone
kunde han, vägledd af rösterna, urskilja Finow och det
öfriga sällskapet, som hade satt sig allihop. Men då
det i alla fall tycktes behöfvas en bättre belysning,
sam Mariner ut igen, hemtade sin pistol, lade fäugkrut
på, virade en hop gnatu tätt omkring den och insvepte
allt ihop i ett pisangblad; en tjenare fick hemta en
fackla på samma sätt. Så utrustad, återvände han till
C. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. III.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
