Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
ville förtro sig åt hans heder, och stod der
andtruten, med det ömmaste uttryck i sina ögon,
afvaktande hennes svar. Men hennes hand låg snart
sluten i hans. Aftonens skuggor gynnade deras flykt
5 skog och snår och lund öppnade henne sina gömslen,
till dess älskaren hunnit skaffa en liten kano till en
afsides plats på kusten. De gingo skyndsamt om bord
5 och ute på den mjuka böljan berättade han henne
upptäckten af grottan, som skulle tjena henne till
fristad till dess en lägenhet yppade sig att föra
henne till Fidschiöarna. Hon hade blindt anförtrott
sin personliga säkerhet åt hans omtanke och lemnade
villigt sitt bifall till hvilken plan som helst,
som lofvade en möjlighet att undkomma. Hennes hjerta
var fullt af tacksamhet, kärlek och förtroende. Snart
voro de framme vid klippan* han hoppade i vattnet, och
hon följde efter, enligt lemnad anvisning. Uppkomna i
grottan, hvilade de ut från faror och ansträngningar,
och intogo några förfriskningar, som han ditfört för
egen räkning, litet anande den lycka, som var honom
förbehållen. För att undgå misstankar återvände
han till Vavau bittida dagen derpå, men vände
samma dag igen till den plats, som inneslöt allt
hvad han hade kärt i verlden. Han förde då med sig
mattor att ligga på, den finaste gnatu till ombyte
af beklädnad, lifsmedel af bästa slag, sandelträd,
olja, cocosnötter, och allt som kunde bidraga till
lindring i hennes belägenhet. Sjelf höll han henne
sällskap så mycket klokheten tillät, men alltid på
väl afpassade tider, så att nyfikna ögon ingenting
skulle upptäcka. Han förde sin älskogs talan med den
eldigaste vältalighet, mer än tillräcklig att vinna
hennes varmaste tycke. Hon hade ju hans raska och
högsinta ansträngningar att tacka för sitt lif, ett
lif, som han räddat med äfventyr af sitt eget. Också
blef det en glädje, då han från hennes egna läppar
hörde bekännelsen om, att hon redan länge betraktat
honom med blida ögon, fastän en känsla af pligt
förmått henne att undertrycka sin växande ömhet,
ända till dess slägtens sista tunga missöde, jemte
omständigheterna vid hennes flykt, hade återupplifvat
alla de känslor hon velat dölja, men nu odelade
egnade en man, som så rättvisligen egde anspråk på
hennes ömhet. Huru lyckliga de voro i sin ensliga
tillflyktsort! Förtryckarens magt nådde dem icke nu
längre. Skilda från verlden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
