Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
21.
Fastän han råkat hennes misstro väcka,
Tog han sig ej till vara, stackars man;
Det händer äfven visa män och käcka
Att komma så i taget, att man kan
»Med fruns solfjäder deras hjerna spräcka»;
Men fruar slå ibland ej slint, min sann,
Solfjädern kan bli dolk, i fall det gäller,
Fast ingen inser hur och hvarför heller.
22.
Men synd är det att lärda jungfrur skänka
Sin hand åt folk, som ingen bildning fått,
Välborna män, låt vara, men som kränka
Ett sakrikt samtal med att gäspa godt;
Det angår icke mig, kan jag väl tänka,
Som går och vallar här som ungkarl blott,
Men — sägen, herrar män till lärda qvinnor,
Ha ni ej fått er tuktomästarinnor?
23.
Vårt äkta par vardt osams i förtreten,
Hvarför — det kunde ingen gissa rätt,
Fast hela verlden visst var bra förveten;
Det angick oss ej heller, rätt och slätt.
För min del afskyr jag nyfikenheten —
Men hvad jag skryter af, det är mitt sätt
Att för bekanta ställa det till rätta,
Då jag ej fått ett huskors sjelf att lätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
