Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
69.
Hon såg don Juan, och hon smekte sedan
Det vackra barnet — nå, det gick väl an
Och kunde ej förtänkas henne, medan
Hon än var tjugu år, och tretton han,
Men icke så, när han var sexton redan
Och Julia sina tre och tjugu hann,
Ty dessa par tre år förändra grufligt,
I synnerhet der solen bäddar ljufligt.
70.
De ändrade sig begge efter hand:
Frun undvek honom, han sin käckhet miste,
De sågo ner, och möttes de ibland,
Så sökte hvar för sig att bli den siste.
Att Julia insåg hvad det var, som band,
Kan tas för afgjordt; men vår Juan viste
Så litet derom, derpå vill jag dö,
Som den om hafvet, som ej sett en sjö.
71.
Med all sin köld var Julia dock den ömma;
Drog hon sin skälfvande, sin lilla hand
Ur hans, så kunde hon likväl ej glömma
Att krama den ett litet, litet grand,
Så oförmärkt, att han var rädd att drömma,
Fast ingen trolldom från Armidas land
Så uppenbar förvandling verka borde
Som den beröringen hos Juan gjorde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
