Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
75.
Men Julia sjelf, för att sin man betrygga,
Liksom sitt kränka hjerta, lät förut
Med religionens hjelp, och hederns, bygga
Ett bålverk mot en möjlig svag minut;
Sjelf en Tarquinius skulle nödgats rygga
För hennes själs heroiska beslut:
Så bad hon om Marias hägn, den ömmas,
Som viste bäst hur qvinnor böra dömas.
76.
Hon svor att slita Juan ur sitt minne,
Men gick till modren nästa dag, min sann,
Blef litet haj, när dörrn flög upp der inne,
Fast, Jungfrun vare pris, det kom en ann.
Nog kände hon sig tacksam i sitt sinne,
Men litet purken ock. Nu är det han
Som kommer — nej! Jag håller om en tia:
Den natten bad hon icke till Maria.
77.
En ärbar qvinna — efteråt hon tänker —
Bör möta faran och betvinga den,
Det vore fegt att fly för hjertats ränker,
Och något tycke hade hon ej än,
Om man ej kallar tycke det man skänker
Så der i förbigående åt män,
Som företrädesvis man finner söta,
Men dem man då som bröder vet bemöta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
