Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
126.
Ljuft är att vinna lagrar som soldat
Och som skribent; ljuft är att sams få vara,
Liksom ibland att få bli desperat,
Helst på en vän, som tråkar ut oss bara;
Ljuft är ett gammalt vin, och öl på fat,
Kär blir oss den som skyddsling vi försvara,
Och kär vår barndomsnejd, som, undangömd,
Man aldrig glömmer, fast man der är glömd.
127.
Men ljufvare än jord och himmel all
Är hjertats första rus — det står allena
Likt Adams minne af sitt syndafall;
Nu är man med mysteriet på det rena,
Och aldrig mer man lära känna skall
En så ambrosisk synd, den synd de mena
I fabeln med den eld Prometheus stal
Åt oss i smyg från höga gudars sal.
128.
Ett sällsamt djur är menniskan, och gör
Ett sällsamt bruk af sina fallenheter,
Hon hittar jemt på nytt, och hon förstör,
Blott för att visa sina fakulteter;
Och i vår tid af sällsamheter hör
Man ingen skygga just för små förtreter:
Sök sanningen, och der det ej förslår
Blif charlatan, så lofvar jag det går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
