Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
213.
Men nu vid tretti är mitt hufvud grått —
(Hvad skall det bli vid fyrti? Jag beställer
En vacker dag peruk, det har jag spått.)
Stort grönare är icke hjertat heller;
Min sommar re’n i Maj till ända gått
Och motståndskraften ej som fordom sväller,
Mitt lif är spildt; till kapital och ränta,
Jag vet jag kan ha nederlag att vänta.
214.
Och aldrig — aldrig — aldrig mera lär
Mitt hjertas friska fröjd lik daggen falla,
Som ständigt nya intryck och begär
Ur verldens rika mångfald vet att kalla;
Du tror att honungen i biet är
Och fägringen i föremålen alla,
Men det var du — ty tingen äro tomma —
Som bräddat sjelfva sötman af en blomma.
215.
Nej, aldrig — aldrig — aldrig varder du
Mitt universum mera, arma hjerta!
En gång mitt allt, är du en bisak nu,
Kan hvarken lyckliggöra eller smärta;
Din väf af illusioner gått i tu
Med alla vackra skiftningar, och bjerta,
Och i ditt ställe har jag fått förnuft,
Fast himlen vete huru det fått luft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
