Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
96.
Det blåste upp i skymningen, men ej Till storm;
barkassen flög och stjernor lyste; Der sutto dessa
dödens konterfej Och knappast ens en redig tanke
hyste; En tyckte sig se land, en sade »nej!» Det kunde
vara dimman, och de ryste, ’ En hörde bränningar, det
svor han på, En annan skott, som han lät högt förstå.
97.
När dagen vindlös steg på himlabågen, Svor deras
utkik, pekande med hand, Att om ej det var land,
som steg ur vågen, Så ville han ej mera skåda land;
Man gnuggade sitt öga, glad i hågen, Och såg en vik
och satte kurs på strand, Som växte hög med hvarje
timme, enligt De flestas tycke klart och ögonskenligt
98.
Då brusto några ut i gråt om sider, Och några sågo
slöa på hvar ann, Som om de kämpat sina sista strider;
Ett par i bön man inbegripna fann (För första gången
under långa tider); På sjelfva bottnen sofvo trenne
man, Dem man nu gjorde sig all möjlig möda Att rista
lif i, men man fann dem döda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
