Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
150.
Nu reste han sig halfvägs upp med möda Och såg på
flickan, på hvars kind han fann Den hvita rosen
strida med den röda, Förr än sin tungas bruk hon
återvann. Men så begynte grekiskan att flöda Med
jonisk brytning, och hon båd att han Ej borde, då
han var så svag, förgäta, Att han ej tala skulle,
utan äta.
151.
Han var ej någon grek, det är att märka,
Men i dess ställe hade han gehör,
Och hennes röst var qvittret af en lärka,
Så vek som vakteln sina toner gör,
En sådan slags musik, som brukar verka
Till ljuflig gråt, man vet ej rätt hvarför,
En gripande, en outsäglig ton,
Från hvilken välljud går som från en tron.
152.
Och Juan stirrade lik en, som väckes Af fjerran
orgelspel, men tvekar dock Om han ej drömmer, till
dess han förskräckes Af en förlupen brandvakt,
eller ock Af en fördömd lakej, som bulta täckes,
Min fasa, jag som sofver som en stock Om morgnarne -
ty natten visar stjernor I mycket bättre ljus, så
väl som tärnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
