Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
156.
Ty det är kändt att Englands söner nära Sitt hull ined
biff - jag talar icke här Om öl; det är en dryck,
och har sin ära, Men ingenting det här bevisa lär;
Man vet också de äro fasligt kära I krig, så kostsamt
detta nöje är, Och så var Kretas folk - hvarför jag
tänkte, Att biff och krig kretenserne hon skänkte.
157.
Men för att återvända. Juan stödde
Sin kind i hand och såg, hvad han ej fått
På länge se, en präktig eld, som glödde -
Allt hvad han dittills fått till lifs var rått.
Af svält hans tunga än vid gommen lödde,
Och han föll öfver maten lika brådt
Och glupskt som (hvad ej gerna kan förundra)
En prest, en haj, en ålderman, en flundra.
158.
Han åt, försedd så rikt han kunde bli, Ty flickan
var som i ett himmelrike, Då han, hvars lif var
nyss liksom förbi, Betygade en matlust utan like;
Men Zoe, som var äldre än Haidie, Förstod (en sats,
som äfven vi predike) Att folk, som svält, bör taga
skedbladvis Till lifs, och icke spräcka sig precis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
