Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
195.
När, efter känslans utbrott slag på slag, Don Juan
fick i hennes armar blunda, Sof icke hon, men höll med
ömt behag Hans hufvud mot sin fulla barm och runda,
Såg än mot skyn, än på de bleka drag, Som fingo värma
sig emot det sunda, Bräddfulla hjertat, som betaget
slog I tvekan om det än beviljat nog.
196.
Ett barn, som stirrar på ett ljus, som brinner, Ett
dibarn, i den stund det bröstet tar, Den fromme, när
till Herrans bord han hinner, Araben, då en fremling
stannar qvar, Matrosen, när han prisen redlös finner,
En girig vid sitt skrin - en högtid har, Men det är
intet mot att vaka öfver En vän, som sofver och som
ro behöfver.
197.
Der ligger han så trygg och oss så kär Som vore han
vårt eget väsens daning, Så stilla och så hjelplös
och så skär Och om sin tjusningsgåfva utan aning;
Allt hvad han pröfvat, känt och lidit, är Djupt,
djupt begrafvet för vår tysta spaning, Der ligger
han, i all sin svaghet täck, Som döden lugn, men utan
dödens skräck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
