Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
57.
Den kärlek, som ej räckte till för tvenne, Gaf
han sitt barn; och hon var alltid mån Att jemna
skrynklorna på gubbens änne, Som mulnat mellan dråp
och blod och rån; Det fattades att man förledde
henne, För att den gamle - plötsligt värijd ifrån
Barmhertighetens mjölk - på en gång torde I blindhet
rasa, som cyklopen gjorde.
58
Tigrinnan, som man frånryckt hennes ungar, Förfärlig
är och bådar intet godt, Verldshafvet, när det
jäser högt och gungar, Med skeppsbrott hotar den,
som kusten nått; Men det, som bryter ut och dödar
slungar, Har förr sin gräns i eget öfverinått An
vreden, än den djupa, sammanbitna, I menskohjertan,
starka, sönderslitna.
59.
Barn skena öfver skakeln, de som flera,
De väsen af föryngring och behag,
Som skulle i en finare slags lera
Förnya våra små, högst egna jag.
När tidens skugga länger sig allt mera
Och solen sjunker af vår lefnads dag,
Så ge de oss god dag, och stundom pligten,
Och vi stå qvar med - stenpassioii och gikten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
