Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
60.
Så låg hon oförändrad dag från dag, Liksom en lifiös,
men med läppar röda, Och ingen kunde märka pulsens
slag; Dock blånade hon icke, som de döda, Och röta
kom ej i de ljufva drag, Der hopp om räddning lästes
utan möda, Helst som i dem så mycket själ det var,
Som sjelfva döden skulle lemnat qvar.
61.
Der var ett själsspel än, men af den art, Som mejslas:
samma tycke oafbrutet; Ett marmorlif, sådant det
underbart Ses i den Mediceiska Venus gjutet Och i
Laokoons marter lika klart Som Gladiatorns, der han
dör på slutet; Ett lifsuttryck, som deras rykte gjort,
Men är och blir ett stenlif immerfort.
62.
Hon vaknade till slut, ej såsom den, Som slumrat,
men som en ifrån de döde, Allt var så främmande för
henne än Som skulle hennes sinnen legat öde; Hon såg,
men kände ingenting igen, Och fast det ännu fortfor,
smärtans flöde, Kom hon ej mer med källan under fund,
De tystnat, furierna, för en stund.
<7. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
