Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
69.
I tolf dygn låg hon så, den ljufva qvinnan,
Men gaf upp andan sedan, utan att
En suck, en rossling hördes ens, och innan
Den lilla krets, som närmast sängen satt,
Såg stunden, då hon skildes, och då hinnan
Begynte som en fry skall vinternatt
Kring hennes stora, mörka ögon tjockna.
Min Gud, att tindra så som de - och slockna!
70.
Hon dog, och ej blott hon; hon tog också En ofödd med,
som, om han fått se dagen, Ur syndens sköt gått ren
som snö ändå, Men som nu ligger i den gröna hagen,
Der gren och blom förvissna begge två, En dubbelskörd,
af samma ljungeld slagen, En skörd, som aldrig mogna
skall till frukt Och aldrig qvickna vid af nattens
fukt.
71.
Så lefde - och så dog hon. Aldrig mera Skall sorg
och blygsel skugga hennes drag. Hon var ej skapad för
att resignera Och släpa på sin sorg med välbehag,
Till dess hon dignade af år, som flera; Hon lefde
fort, men njöt sin korta dag Och sofver vid det haf,
det underbara, Der hon i lifvet älskade att vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
