Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
108.
När han gått ut, blef allt med ens för bytt: Gud vete
hvad hon tänkte eller kände, Men hennes panna skiftade
på nytt Och blodet dunkelrödt på kinden brände, Som
horizontens moln, när solen flytt, En sommarqväll;
och tusen känslor tände En glans i ögat, liknande
begär, Halft vällust, halft befallning ungefär.
109.
Det var en växt, som man på stund fick kär, Och drag
som syndens engel, när han stälde Forsat för Eva och
(Gud vete när) Gaf insteg åt det ondas herravälde. Så
fri för fläckar knappast solen är Som hon för alla
lyten, om det gälde; Det fans blott ett - att hon ej
viste skilja Emellan att befalla och bevilja.
110.
I allt, hon tog sig för, låg något likt En despotism,
som kunde allting våga Af vana vid att segra lätt
och vigt. Men tjusningen förvandlas till en plåga,
Om vi få aning blott om något slikt, Det ecklar och
det stäcker vår förmåga Att tvinga köttet; ty vår
fria själ Ar den till slut bestämmande likväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
