Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
126.
Det var ett farligt prof. Men sorg och harm Don
Juan allaredan stålsatt hade. Han lossade först hennes
hvita ärra, Hvarefter han på soffan henne lade Och
reste sig igen, men slog ej larm, Såg henne kallt i
ansigtet och sade: »En örn blir enkling i sin bur,
och jag Är ej för sultaninnors lustar svag.
127.
»Om jag kan älska? Ha, låt det bevisa
Min kärleks glöd - att jag förskjuter dig!
Kärleken anstår frie män att prisa,
Men i min drägt är sländan gjord för mig.
De här gemaken mina sinnen iså,
Låt knän och nackar böjas på din stig
Och ögon vaka kring dig, armar höjas -
Ett hjerta kan blott vinnas, icke böjas.»
128.
Vi finna detta utnött. Men hon såg Deri en nyhet,
aldrig dittills anad, Ty verlden var ju, vägd på
hennes våg, För furstar endast, och furstinnor, danad;
Hon var ej säker på om hjertat låg På venstra sidan
ens; så präktigt banad Ar sjelfviskhetens väg hos dem,
som både Till magt och visdom födas »med guds nåde».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
