Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
83.
Hon lofvade att vara mycket still Och aldrig drömma
högt, som det nyss hände; Hon kunde ej förstå hur hon
skrek till - Det måtte varit nervsvaghet hon kände,
Det var för sjåpigt, ja, om man så vill, En löjlighet
- men hennes hufvud brände - Hon bad om ursäkt - finge
hon en blund, Så vore hon nog bättre om en stund.
84.
Juanna afbröt henne mildt och sade
Att hon ej blifvit skrämd, så vidt hon viste,
Hvad hennes trygga sömn å daga lade
När deras larm så godt som huset riste;
Och ingen böjelse hon heller hade
Att om sin snälla sängkamrat gå miste,
Hvars enda fel, och det så oväsentligt,
Var att hon drömt en smula oegentligt.
85.
Nu vände sig Dudu örn för att berga Sitt anlete
uti Juannas barm, Och kunde allt, blott icke
nacken, värja, Som blossade som ros i fönsterkarm,
Hvarför, det vet jag ej, kan ej ens svärja På hvad
som väckt Dudu till allas harm, Men ett jag vet:
att jag sannfärdig varit Och ej, som våra dar, med
fabel farit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
